Tjoho....

Så var Tisdagen nästan förbi, dagarna bara flyger iväg. Idag har varit en väldigt lugn dag, knappt gjort någonting alls, var en runda hos läkaren och fick en sjukskrivning fram till d. 30/1 vilket känns bra. Dock är det väldigt trist att gå hemma, blir mycket dötid och man blir väldigt uttråkad.
Imorgon händer det iaf lite, då ska jag på intervju i Lund som butikschef, håll tummarna.
Sen ska jag på ett möte klockan 16.00 ett super bra möte som jag mår bättre av.

Från det ena till det andra, jag känner att jag vill lätta mitt hjärta:
Att må som jag gjort har fått mig att inse att man ibland tar saker för givet, det handlar inte om stora saker, utan om små saker som finns i ens vardag, ex: Umgås med familjen, träffa vänner, träna och att göra saker man tycker är roligt. När man mår som jag gör, gjort så finns de sakerna inte i ens vardag längre utan man bygger upp en mur och skjuter bort alla i ens närhet. Ingen får komma i ens närhet och man tänker endast på sig själv och hur man ska orka med att överhuvudtaget orka med sin vardag. Det handlar om alla vardagliga saker, som att bara stiga upp ur sängen, ta sig in i duschen eller bara laga sin egen frukost. Allt det känns som en konstant kamp och man kämpar varje dag, men muren är för hög för att ta sig över. Till slut tar kampen slut och man kommer närmre och närmre en blackout. När denna kommer så är vägen tillbaka lång.
Anledningen till att jag skriver detta är för att tala om för alla er som jag älskar och bryr mig om att jag fortfarande trots detta älskar er lika mycket. Alla ni betyder mycket för mig och det är tack vare er som jag kämpar för att komma tillbaka till vardagen.
Så än en gång, Tack för att ni finns!!


Bild lånad från google.

Tjingeling