Singel eller inte???

Hmmm idag när jag gick från min lägenhet till bilen så passerade jag ett killgäng.
En av killarna vänder sig om och säger: - Ursäkta mig...
Jag vänder mig om och han frågar om jag är singel.
Till min egen förvåning så säger jag, -Nej jag har pojkvän, sen går jag min väg.
Det var inte så att han som frågade mig var ful, han såg riktigt bra ut...men ändå valde jag att vara upptagen.
Det finns iofs bara en person som finns i mina tankar 24/7, hans ansikte och hans leende har fastnat på min näthinna, är jag kär då???
Eller jag är bara smått betuttad...??! Jag blir förvirrad utav mitt eget huvud, varje kväll innan jag somnar så ligger jag och längtar, längtar tills nästa gång jag ska få träffa honom, hålla hans hand, pussa hans mjuka läppar och bara krama om honom...
Men ändå vet jag att det kan vara en evighet tills vi ses igen, men jag vill inte ha någon annan, eller träffa någon annan, bara honom.
Jag ser mig själv inte som singel efetrsom det är endast honom jag vill ha, vi pratar och sms:ar VARJE dag..Mitt hjärta slår för dig helt enkelt...O.!!

Stockholm är lååååångt härifrån, och min hjärna säger till mig att lägga ner medans min magkänsla och mitt hjärta säger någonting helt annat...Jag har alltid följt min magkänsla, och kommer verkligen inte sluta nu!
Allt kommer bli bra...Men jag längtar såååååååå mycket efter honom...!!
Jag blir faktiskt lite smått galen av att bara gå och vänta på att vi ska hitta en helg som passar oss båda...Men när den helgen väl kommer så blir det underbart.

Nu ska jag försöka tänka på annat, även om det är oerhört svårt så måste jag.
Väla med mamma nu, juklappshandling..

Ha en underbar dag.

Love you all.
Tjingeling