Så är det..bokstavligt talat, tro mig jag vet!
När jag trodde att inte livet kunde bli mer komplicerat så fick jag ta ett tungt beslut, efter det förlorade jag fotfästet helt och blev uppsagd från arbetet.
Jag var helt säker på att livet var kört och jag var beredd att ge upp..
Men att ge upp sååå lätt..Nej det är inte jag, så idag sitter jag här med stark självkänsla.
Varje dag går jag upp ur sängen med hoppet och tron om att allt löser sig.
Nu är det på god väg.
Har 2 intervjuer den närmsta veckan som jag verkligen kommer ge allt på..båda jobben är lockande , men det ena vill jag ha mer.
Tidigare gick jag runder och sa att nu kan det inte bli värre, men en dag slog det mig att jo det kan det..Jag har vänner som har det värre...ni har förlorat en anhörig, vilket inte kan jämföras med någon annan kamp....Jag imponeras varje dag över hur otroliga vi människor egentligen är..Vi kämpar i motvind och slåss mot sjukdomar som försöker att förgöra oss.
Alla går vi tyvärr inte vinnande ur kampen, men vi blir fler och fler, jag tror att med vilja kommer man långt.
Jag har viljan, drivet och jag är engagerad...JAG VET VAD JAG VILL, OCH GER MIG INTE FÖRRÄN JAG ÄR DÄR!
Så ge inte upp ven om det känns som ni ligger ner och något står och sparkar på er...Ni är starkare än vad ni tror..alla kan ta sig upp, ta sig ur fallgropen som drog undan fötterna på er.
Hitta repet och börja klättra.
Jag har börjat klättra, lååååångt kvar, men med tanke på mina högt uppsatta mål så är inte det så konstigt =)
Nu ska jag strax bege mig till fotbollsträningen.
Love you all.
Tjingeling
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar