En fantastisk kille skrev följande till mig i ett sms:
Tiden i livet avgör vilka vi träffar!
Jag sökte efter detta på google och fann dessa kloka ord.
Eftersom vi har lärt oss att inte agera efter vad vårt sanna jag tycker, så följer vi bara med och rättar in oss i ledet och lever efter våra livslögner samt vår inlärda anpassningsförmåga. Vilket innebär att vi lever ett liv förenligt med vårt livsmönster för att hela tiden befinna oss i vår inre trygghetszon, som i sin tur innebär att vi hela livet lever utifrån de krav och förväntningar som vår sociala omgivning har, då de förväntar sig att vi ska leva vara och agera på ett visst sätt vi lever nästan aldrig utifrån vad som känns rätt för oss
Vi har vuxit in i en värld där allt handlar om att jämföra, bedöma och värdera varandra, utifrån vår anpassningsförmåga därför går hela vårt liv ut på att anpassa oss till vår sociala omgivnings standardmönster. Där allt handlar om att bygga upp ett liv som syftar till att vi konsumerar oss till en mening med livet och till vår identitet istället för att försöka ta reda på hur vi vill leva vårt liv och vem vi verkligen är, vad vi verkligen vill uppnå och vad vi verkligen vill göra i vårt liv utifrån vad som känns rätt för oss.
Tiden i livet avgör vilka vi träffar!
Jag sökte efter detta på google och fann dessa kloka ord.
Eftersom vi har lärt oss att inte agera efter vad vårt sanna jag tycker, så följer vi bara med och rättar in oss i ledet och lever efter våra livslögner samt vår inlärda anpassningsförmåga. Vilket innebär att vi lever ett liv förenligt med vårt livsmönster för att hela tiden befinna oss i vår inre trygghetszon, som i sin tur innebär att vi hela livet lever utifrån de krav och förväntningar som vår sociala omgivning har, då de förväntar sig att vi ska leva vara och agera på ett visst sätt vi lever nästan aldrig utifrån vad som känns rätt för oss
Vi har vuxit in i en värld där allt handlar om att jämföra, bedöma och värdera varandra, utifrån vår anpassningsförmåga därför går hela vårt liv ut på att anpassa oss till vår sociala omgivnings standardmönster. Där allt handlar om att bygga upp ett liv som syftar till att vi konsumerar oss till en mening med livet och till vår identitet istället för att försöka ta reda på hur vi vill leva vårt liv och vem vi verkligen är, vad vi verkligen vill uppnå och vad vi verkligen vill göra i vårt liv utifrån vad som känns rätt för oss.
Det finns ingen som är precis
som du. Du är en unik människa. Det finns ingen man eller kvinna som är precis
som en annan. Vi har olika föräldrar, genuppsättning, uppväxtmiljö, erfarenheter
och personlighet.Tiden räcker inte till. Och kraven bara ökar. Detta på grund av att vi går runt
inne i centrifugen, vi upprepar livet om och om igen utan att växa till den vi
innerst inne är, vi ställer in autopiloten i våra liv och allt rullar på varje
Sekund, minut, timme, dag, vecka, månad och år är lika.
Vi vet inte vilka vi är utan vi agerar hela tiden genom att befinna oss i vårt inre fängelse dvs. vår inre trygghetszon.
Lånat från http://www.sjalenskrigare.se/gamlasidan/sida22.htm
Jag vet att inte alla som läser detta håller med om dessa ord, men jag tycker iaf att dessa ord beskriver en del av samhället ganska bra.________________________________________________________
Vi kan ta mig själv som exempel.
Har ni någonsin träffat någon som får dig att tappa andan, du vet inte hur du ska tala till personen, ska du skriva något så skriver du om det minst 1000000 gånger för att det ska låta så bra och rätt som möjligt.
Du vill inte skicka sms varje dag, då verkar du desperat, du är rädd för att fråga om en ny träff, det är ju killens uppgift, eller?
Jag tänker inte ljuga, jag tänkte precis så, jag vill, men gör det inte eftersom jag inte vill verka alltför desperat och efterhängsen.
Men jag kan lova er att det finns en person som fått mig att falla, jag visste inte hur jag skulle agera eller göra.
Våra livssituationer är oerhört olika men ändå finns han i mitt huvud hela tiden.
Vi har endast träffats en gång, men det känns ändå på något vis som jag känt
personen i en hel evighet.
Först var min tanke att jag skulle låta dagarna gå, hör han av sig så är det meningen att det ska vara så, hör jag ingenting så var det också meningen.
Frågan är bara varför vi är så rädda för att chansa??!
Jag tog chansen, jag kan egentligen inte svara hur det gick, för så mycket grepp har jag inte fått om saken ännu.?!
Men jag vågade, och det enda som kan hända är att du får ett NEJ!
Ett NEJ är inte jordens undergång, det är inget roligt, men då var det inte ödet, inte meningen att det skulle bli så helt enkelt.
Så mitt råd till er alla är att TA CHANSEN, ni kommer inte ångra er!!
Livet är för kort för att inte våga!
_______________________________________________________
Med detta avslutar jag med att säga..Lev livet innan det är för sent!
Love you all.
Tjingeling
Bild från www.google.se
Bild från www.google.se
Bild från www.google.se
Vi vet inte vilka vi är utan vi agerar hela tiden genom att befinna oss i vårt inre fängelse dvs. vår inre trygghetszon.
Lånat från http://www.sjalenskrigare.se/gamlasidan/sida22.htm
Jag vet att inte alla som läser detta håller med om dessa ord, men jag tycker iaf att dessa ord beskriver en del av samhället ganska bra.________________________________________________________
Vi kan ta mig själv som exempel.
Har ni någonsin träffat någon som får dig att tappa andan, du vet inte hur du ska tala till personen, ska du skriva något så skriver du om det minst 1000000 gånger för att det ska låta så bra och rätt som möjligt.
Du vill inte skicka sms varje dag, då verkar du desperat, du är rädd för att fråga om en ny träff, det är ju killens uppgift, eller?
Jag tänker inte ljuga, jag tänkte precis så, jag vill, men gör det inte eftersom jag inte vill verka alltför desperat och efterhängsen.
Men jag kan lova er att det finns en person som fått mig att falla, jag visste inte hur jag skulle agera eller göra.
Våra livssituationer är oerhört olika men ändå finns han i mitt huvud hela tiden.
Vi har endast träffats en gång, men det känns ändå på något vis som jag känt
personen i en hel evighet.
Först var min tanke att jag skulle låta dagarna gå, hör han av sig så är det meningen att det ska vara så, hör jag ingenting så var det också meningen.
Frågan är bara varför vi är så rädda för att chansa??!
Jag tog chansen, jag kan egentligen inte svara hur det gick, för så mycket grepp har jag inte fått om saken ännu.?!
Men jag vågade, och det enda som kan hända är att du får ett NEJ!
Ett NEJ är inte jordens undergång, det är inget roligt, men då var det inte ödet, inte meningen att det skulle bli så helt enkelt.
Så mitt råd till er alla är att TA CHANSEN, ni kommer inte ångra er!!
Livet är för kort för att inte våga!
_______________________________________________________
Med detta avslutar jag med att säga..Lev livet innan det är för sent!
Love you all.
Tjingeling
Bild från www.google.se
Bild från www.google.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar