Konstant söker man efter lycka, att känna ett lyckorus är det bästa som finns.
Jag söker alltid efter lycka, ändå känner jag mig oerhört ensam.
Vad är egentligen lycka??
Tror inte det finns något svar på den frågan, det är olika för alla.
Jag har levt en dröm de senaste månaderna.
En dröm som många skulle vilja leva, jag är lycklig över att gjort den resan, men att komma hem är riktig lycka.
Ändå tvekar jag på om jag ska åka igen...i mitt huvud rör sig en stor kompott av förvirring.
För några dagar sedan mötte jag en person, jag trodde inte då att någon kunde skapa sådan förvirring i min skalle...=D
Men det finns ett drag som gör att jag funderar på att stanna hemma och ordna upp mitt liv, hemma är ju trots allt hemma.
Jag har redan gjort en stor resa som jag ALDRIG kommer glömma, det finns INGEN som kan ta minnen och uppleveler ifrån mig.
Ändå känns det som jag står sidan om och tittar på alla som bygger upp deras liv...Barn, giftemål, Hus m.m.....! Sjlävklart är jag lycklig för dem, men samtidigt är det jobbigt att stå sidan om....vilsen och förvirrad!
Livet är för kort för att vara olycklig, men det är trots allt hemma jag hittat den största lyckan.
Att se pappa på flygplatsen var oerhört känslosamt.
Att sedan träffa mamma, Syster och bror och sjlvklart min älskade Malin och hennes fina familj fick mig att inse hur lycklig man kan vara.
Vi får se vilka beslut jag fattar...Jag vet innerst inne att jag vill vara i Sverige.
Den stora frågan är om jag är färdig med mina ävenrtyr???
Det är en fråga som bara jag kan svara på, och jag tror egentligen att jag vet svaret, men rädslan att erkänna för sig själv är jobbig!
Love you all.
Tjingeling
Jag söker alltid efter lycka, ändå känner jag mig oerhört ensam.
Vad är egentligen lycka??
Tror inte det finns något svar på den frågan, det är olika för alla.
Jag har levt en dröm de senaste månaderna.
En dröm som många skulle vilja leva, jag är lycklig över att gjort den resan, men att komma hem är riktig lycka.
Ändå tvekar jag på om jag ska åka igen...i mitt huvud rör sig en stor kompott av förvirring.
För några dagar sedan mötte jag en person, jag trodde inte då att någon kunde skapa sådan förvirring i min skalle...=D
Men det finns ett drag som gör att jag funderar på att stanna hemma och ordna upp mitt liv, hemma är ju trots allt hemma.
Jag har redan gjort en stor resa som jag ALDRIG kommer glömma, det finns INGEN som kan ta minnen och uppleveler ifrån mig.
Ändå känns det som jag står sidan om och tittar på alla som bygger upp deras liv...Barn, giftemål, Hus m.m.....! Sjlävklart är jag lycklig för dem, men samtidigt är det jobbigt att stå sidan om....vilsen och förvirrad!
Livet är för kort för att vara olycklig, men det är trots allt hemma jag hittat den största lyckan.
Att se pappa på flygplatsen var oerhört känslosamt.
Att sedan träffa mamma, Syster och bror och sjlvklart min älskade Malin och hennes fina familj fick mig att inse hur lycklig man kan vara.
Vi får se vilka beslut jag fattar...Jag vet innerst inne att jag vill vara i Sverige.
Den stora frågan är om jag är färdig med mina ävenrtyr???
Det är en fråga som bara jag kan svara på, och jag tror egentligen att jag vet svaret, men rädslan att erkänna för sig själv är jobbig!
Love you all.
Tjingeling
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar