För ett år sedan var jag inte alls samma Linda som idag, idag mår jag så himla dåligt.
Jag skriver inte detta för att få sympati utan för att jag själv behöver inse fakta.
När sanningen plötsligt kommer flygandes och ljuset går upp så gör det fruktansvärt ont.
Jag vet att INGEN kan hjälpa mig ur detta utan att jag måste göra det själv, men det känns som varje gång jag försöker så blir gropen som jag sitter i djupare och djupare.
Önskar att jag vore den Linda som jag var för ett år sedan, levnadsglad, omtänksam och alltid positiv, men tyvärr känns det långt borta just nu.. =(
Folk säger: sluta gnälla, men det är inte det jag gör utan jag försöker att bearbeta allt det jobbiga jag går igenom just nu. Är så lycklig att jag träffat Martin som verkligen finns där och lyssnar på allt som behövs, han orkar bära bördan tillsammans med mig och det är vad jag kallar äkta kärlek.
Jag ska verkligen försök att ta mig igenom detta, jag är stark och kan klara detta.
Att kämpa i motvind är tungt, men till slut når man sitt mål, och det är precis det jag tänker göra.
Tråkigt nog så har detta kostat mig någon, några vänner och många har åsikter om varför jag avbokar saker, eller inte kommer till fester m.m. jag önskar att jag kunde förklara för er hur det är att gå igenom detta, men tror tyvärr att om man aldrig varit där själv så kan man inte förstå.
Om ni läser detta och känner er skyldig så ska ni veta att jag förstår er och ni ska inte känns er skyldiga över någonting, enligt min läkare så är de flesta människors reaktion på detta att man drar sig undan och tänker på sig själv och jag kan förstå det, hade nog varit min reaktion också.
Men snälla försök att förstå, jag gör inte det jag gör för att jag inte älskar er mer eller bryr mig om er, utan det är för MIN skull, jag måste för att kunna orka gå ur sängen på morgonen och ta tag i vardagen som jag lever.
Som sagt jag söker inte någon sympati, utan försöker att få en klar bild i hur mitt liv är just nu, hur dåligt jag mår och var jag ska börja för att kunna bli den Linda som jag en gång var:
På denna bilden mådde jag bra och satt inte i någon grop och ropade på hjälp.
Jag älskar er alla underbara vänner även om jag inte finns där för er just nu *Love*
Tjingeling
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar