Lamslagen

Nu är jag hemma i Skåneland igen. Jag kan inte sova, fast jag är trött i både huvud och kropp. Tankarna är känslosamma, jag kommer lämna min lägenhet med många blandade känslor. Att man kan sakna något materielt är egentligen lite knasigt, men det kommer jag att göra. Men nu gör jag det jag drömt om, jag gör mig av med allt här och flyttar förhoppningsvis upp till Göteborg. Det vore iaf en dröm som gick i uppfyllelse om jag nu fick jobb och bostad där uppe =D Göteborg är en fantastisk stad, och det kommer bli en omställning som heter duga, men en upplevelse och en nystart i mitt liv när jag nu kommer så långt. Jag lämnar en lägenhet med många minnen, många goda och många jobbiga. Neo bodde här,han var endast valp när han kom hit första gången, det är något som gör en ständigt påmind, och det kommer vara en lättnad att inte ha den tyngden på sina axlar. För att återgå till rubriken. I Onsdags var jag ute och sprang en runda i underbara Vårgårda. Jag insåg då att det är galet vad en förkylning kan lamslå en och bara totalt stjäla ens ork och kondition. Inte så att kg inte orkade någonting alls, med bara 5 kilometer var sjukt jobbigt! Så imorgon blir det en liten runda till för att få tillbaka det extra flåset =D En annan sak jag kan konstatera för er alla är att det just nu inte blir något utland för mig i någon längre period. Jag måste verkligen sätta mig ner, tänka igenom vad jag verkligen vill med livet och ordna upp ett och annat innan jag kan resa iväg. Allt har sin tid, resa ska jag absolut hinna med längre fram =D Nä nu ska jag sluta tråka ut er här inne. Dags att sova. Hörs imorgon. Love you all. Tjingeling